Idag föll muren också i Sverige

Muren som delade Tyskland föll för tjugo år sedan. Jag och andra drog en lättnadens suck. Jag var barnledig då. Upptagen med det vardagliga. Precis som att jag var upptagen med att plugga när den byggdes 1961 när jag var nästan 16 år.

År 1989 hade den stått där hela mitt vuxna liv och jag hade sett den både i Berlin och på andra ställen i Västtyskland. Den skiljde släktingar åt och delade ett land.

Mitt första barn fick jag med en västtysk kille, som hade vuxit upp i ruinerna efter andra världskriget. Bokstavligen. Eftersom det tog sexton år att röja upp i Braunschweig efter alla de hundratusentals bomberna, som hade förstört hela det gamla centrumet med korsvirkeshus.

Kanske kan man säga att muren har fallit också i Sverige i dag. Vi tror inte längre på kommunister som Lars Ohly eller Jan Guillou. De har ingen större trovärdighet. Och jag tror inte som Niklas Ekdal skriver på Newsmill i dag att dessa båda och andra långt ut till vänster bara kommer att gå vidare som om ingenting har hänt.

Niklas Ekdal föddes det år muren byggdes och han begriper inte historien. Inte den historia, som jag har sett. Inte vanliga människors historia. Inte hur mycket vi har varit vända till England och USA. Inte hyllade vi Sovjet i Björkhagen, där jag växte upp.

Äntligen har kanske muren fallit också inuti människor i Sverige så att de kan se klart. Och de som inte kan det kommer alldeles strax att förlora sin makt. Det är mitt hopp för framtiden.

Thomas Di Levas tid som profet

Jag har funderat mycket på Thomas Di Leva de senaste dagarna sedan hans flickvän anmälde honom till polisen, men den lade ned allt samma dag. Går det att vara en kosmisk upplyst person och leva i det vanliga samhället?

Svårt är det. Det visade också Ghandi, som hade problem med sexualitet. Denna kraft som väl står emot det kosmiska ljuset. Eller går de att förena? Det ryktas om att det gör så, åtminstone i Di Levas tempel.

Helt klart är att Thomas Di Leva inom sig själv tydligen hyser båda dessa storheter, vilka i sig kan slita sönder en människa. Nu verkar det som hans image håller på att falla sönder.

Det var i slutet av februari i år som han framträdde som nyförlovad med Zinat Pirzadeh från Iran. Hon tyckte att det var jobbigt att vara utlänning i Sverige och han tyckte det var värre att vara utomjording.

Med dessa anspråk på att inte ens vara från vår planet, så är det inte så märkligt ifall detta inte går ihop med att vara människa. Det svåraste jobbet någon varelse kan ha här.

Ghandi klarade av det genom att bli mer och mer asketisk genom åren, men med Di Leva verkar det gå åt motsatt håll. Inte bra. Han har sagt: Den fria viljan är en grundlag i rymden.

Som någon kommenterade. Han är i sin fulla rätt att inte betala skatt om han inte vill. Dock får han nog ta konsekvenserna om detta upptäcks.

Anna-Karin Lindgren blev kär i en terrorist

Jag minns henne. Hon är lika gammal som jag och hon jobbade på korrekturet på DN. Jag satt i klubbstyrelsen och vi diskuterade henne, när det blev känt att hon hade umgåtts med en terrorist. Skulle hon få avsked? Nej, det fick hon inte. Fast hon hade varit med och rånat en bank.

Hon påminner mig om en del andra snälla, knäppa tjejer, som inte kan ta reda på sig själva. Det fanns fler av den sorten på DN märkligt nog. Det kanske var de gamla rollerna, som spökade på den tiden. Män skulle vara kraftfulla och kvinnor underdåniga.

Annars kan man tycka att på DN borde det väl bara ha jobbat sådana som Barbro Alving. Tjejer med skinn på näsan, som kunde ta vara på sig själva. Nej så var det inte. Där fanns ömtåliga blommor, som hade intellekt och hade utbildat sig, men som drog iväg för långt åt något håll.

Men hur kan man gå med på att råna en bank? En vanlig tjej från Bromma.

Här kan ni läsa hennes historia.

Metro slutar betala bloggare

Tidningen Metro kommer att sluta betala bloggare enligt det avtal de tidigare har haft från 2007 med 3 öre per sidvisning. Flitiga bloggare har kunnat få lite kaffepengar i ersättning, men det har krävts att många har besökt dem.

Omkring 5 000 besökare per dag har kunnat ge omkring 50 000 kronor per år. Det är siffror som knappast någon bloggare kan nå. Metro fick några kända bloggare, att använda tidningen för sina bloggar och locka besökare, men nu slutar alltså Metro med detta från december i år.

Bland andra Fredrick Federley och Karolina Lassbo har bloggat hos Metro.

Själv bloggade jag också där ett tag, men tröttnade. Det krävdes att man först kom upp i 5 000 besökare på en månad för att komma i fråga för några pengar och det inbjöd till fusk. Jag skrev om det här på metrobloggen.

Metro säger att detta arrangemang inte har givit tillräckligt med annonser. Så därför finns inte den ekonomiska möjligheten att fortsätta att betala ut ersättning. Det är alltså de dåliga tiderna för tidningar, som ligger bakom.

Stora Journalistpriset

Så tråkigt att verkligheten är precis så förutsägbar, som jag trodde, när jag nominerade Monica Antonsson till Stora Journalistpriset. Nu är istället Aftonbladets artiklar om alla kvinnooffer utvalda till att eventuellt få priset. Inte rättvist, men det visste vi ju redan.

Denna serie som anses avslöjande. Det var den inte alls. Den utpekade kvinnor som offer nu igen. Den bidrog endast till att kvinnor fortsätter och leva i risiga förhållanden, för att de tror att de måste det. De är födda till offer och män till våld.

Ett typexempel är den kvinna, som i dag i Svenska Dagbladet berättar om sin egen Don Juan, som hon fortfarande hoppas kunna ha en riktig relation till. Hon skulle rädda honom från hans sexmissbruk.

Allt bygger på en gammal kvinnosyn, som gör att kvinnor inte tror att män kan något annat än vara inkapabla till trohet eller till att vara goda familjefäder. Män är våldtäktsmän, mördare och sexmissbrukare.

I förlängningen blir de rent av sådana att alla kvinnor måste gå omkring i burka eller nikab, för att de inte ska frestas att våldta. De är helt enkelt födda till detta enligt könsmaktsordningen, som anses råda i Sverige och understödjas av sådana som professor Eva Lundgren i Uppsala.

Det var de snedvridna könsrollsbilderna, som Monica Antonsson avslöjade i sin bok Mia - Sanningen om Gömda. När hon uppdagade att Mia Eriksson aldrig hade varit jagad land och rike runt av araber med k-pistar och inte heller hade haft anledning att fly utomlands för att komma undan dessa.

Hon visade då att Liza Marklund och kvinnoorganisationer gemensamt hade arbetat för denna gamla offerbild av politiska skäl. Men nu har alltså denna gamla könsrollsbild återigen belönats genom nomineringen till Stora Journalistpriset. Stackars män och kvinnor. Aldrig får vi växa upp och bli vuxna ansvarstagande. Inte om de styrande får bestämma.

Här är min motivering till och nominering av Monica Antonsson.

Stieg Larssons far och bror erbjuder 20 miljoner

De säger i Svenska Dagbladet att de vill bli sams med Eva Gabrielsson och erbjuder henne 20 miljoner. Tvisten uppstod efter Stieg Larssons död den 9 november 2004 eftersom Stieg Larsson och Eva Gabrielsson inte hade något testamente och en sambo har ingen automatisk arvsrätt.

Det Eva Gabrielsson nu är erbjuden är omkring tio procent av de summor, som arvingarna alldeles säkert kan förvänta sig. Ingen vill förstås uppge summor, men med tanke på hur mycket Stieg Larssons Milleniumtriologi har sålt över världen så är detta ett rimligt antagande.

Eva Gabrielsson själv säger att hon vill ha koll på vad som händer med Stieg Larssons litterära arv. Att det handlar om att far och bror inte vet hur han ville ha det. Dessutom finns det ett fjärde manus att ta hand om. Numera är det försvunnet fast Eva Gabrielsson vet säkert var det finns.

Det fanns då i datorn på tidningen Expo, där Stieg Larsson jobbade när han föll ihop och dog i en hjärtinfarkt bara 50 år gammal.

Detta immateriella arv, som kan förvandlas till något helt annat. Till skönt klingande guld. Men varken far eller bror behöver eller vill ha dessa pengar. De har tänkt att skänka till Expo och kvinnojourer för det ville Stieg Larsson. Men hundratals miljoner kanske inte ens dessa organisationer behöver?

Att de går ut i pressen och berättar detta är ett led i att de vill ses som uppriktiga och seriösa. De vill inte bara skicka en advokat till Eva Gabrielsson. De efterlevande har inte pratat med varandra på allvar sedan Stieg Larssons död.

TV4 diskuterade spioneri

Staffan Heimersson (född 1935) Aftonbladet och Anders Thornberg från Säpo satt i TV4:as soffa i morse och pratade spioneri. Och journalisten Staffan Heimersson fick dra sina upplevelser av KGB och berätta hur han hanterade detta. Han ställde inte upp.

Och Säpos man fick berätta om hur spioneri gick till och går till. Att spioneri är något som har följt med med människan i alla tider. Att det aldrig slutar. Det är viktigt med information.

Naturligtvis var det Jan Guillou, som orsakade detta diskussionsämne, men huvudmannen i härvan omnämndes bara i förbigående. Det var tydligen för allvarligt att diskutera själva sakfrågan.

Istället blev det en smula kåserande, men Anders Thornberg fick ändå förmedla att ett femtontal länder har underrättelseofficerare i Sverige nu i denna dag. Och att Säpo hejdar spioneri så fort det upptäcks att dessa främmande makters företrädare har kontakter med svenskar.

Jag rekommenderar den här artikeln på Newsmill av tidigare spionen FÖR Sverige Gunnar Ekberg, som har skrivit boken De ska ju ändå dö, utgiven nu i höst. Där berättar han om hur han infiltrerade de organisationer där också Jan Guillou befann sig: KFML och PFLP en palestinsk terrororganisation.

Samtidigt går Jan Guillou ut i Resumé och säger att Expressen försöker utplåna honom för det är ju den tidning, som har avslöjat hans kontakter med KGB.

Guillou berättar dock inte att han fick sitta i ett par timmar och chatta med Expressens läsare och att han har fått skriva en artikel på Sidan 4 (29.10) där han får bre ut sig om Gunnar Ekberg och kalla honom "en simpel provokatör, mytoman och flerfaldig förbrytare och att det inte bara var ett sant nöje att sätta stopp för den karriären, det var en renhållningsåtgärd".

Artikeln är ett personangrepp på Gunnar Ekberg, som kallas hämndgirig och önsketänkande. Ekberg drogs alltså fram i ljuset i och med IB-avslöjandet 1973.

Det som pågår nu måste ses som storstädning i den generation, som jag själv tillhör (Ekberg är född 1945 liksom jag, Guillou 1944). Jag har jobbat arton år på Dagens Nyheter och jag gick ofta omkring och tänkte och sade att "dom är inte kloka".

Vissa journalister där jublade över alla revolutioner, som pågick i världen, för dessa skulle förvandla världen till det paradis, där vi alla skulle leva när hela jordens befolkning hade blivit kommunistisk.

Min tjugofemte artikel publicerad på Newsmill

Den har rubriken Frimurare är inte farliga apropå att Dan Brown har kommit med en ny bok Den förlorade symbolen. Och huruvida dessa hemliga sällskap har makt.

Dan Browns bok vill återge ge oss symbolernas djupare betydelse i en sammanhängande berättelse och chocka oss till mer insikt och medvetenhet. Precis det som frimurarna sysslar med i sina sällskap.

Läs artikeln här.

Sveriges Television trollar bort Jan Guillous skuld

Ja som vanligt satt Maria Schottenius DN kultur i soffan i morse på SVT och där avhandlades Jan Guillou. Eric Schüldt och Roger Wilson från radion satt med.

Det fnissades runt detta avslöjande av Jan Guillou som spion och Eric Schüldt som nyss hade läst Guillous memoarer tyckte att det var "väldigt konstigt" med detta avslöjande eftersom Guillou hade förnekat detta i boken han nyss läst.

Maria Schottenius (gift med Olle Svenning, som skrev en skarp ledare i Aftonbladet) var den mest seriösa i gänget i dag. Hon sade att det ändå handlade om KGB och det var allvarligt, men invände i nästa mening att det har han (Jan Guillou) ju bett om ursäkt för.

Roger Wilson tyckte nog att Guillou hade satt sig själv "i skiten". Och programledaren Marianne Rundström frågade om detta möjligen "naggade förtroendet för Guillou i kanten".

Nja då visste inte Maria Schottenius riktigt om det hängde på sanningen och Eric Schüldt tyckte att Jan Guillou tillhörde en "utdöende journalisttyp", som ställde sig som garant för att det han berättade var hela sanningen.

Ja, ja och sedan måste de också hinna prata om Ingmar Bergmans efterlämnade arv på Fårö.

Varför finns detta programinslag överhuvudtaget? Det skulle vara mycket intressantare att sitta vid köksbordet hemma hos Olle Svenning och Maria Schottenius på Söder. Det skulle ge mer.

Det där flabbandet och fnittrandet är helt ointressant och att det handlade om att det inte finns någon sanning nu igen. Jag tittar just nu ut genom fönstret och ser att det är nästan vindstilla och grått i dag. Det är sant.

Och programledaren Marianne Rundström, som annars kan ställa riktiga frågor, förvandlade sig till någon som skulle släta över och göra obetydligt. Det var som att lyssna på Åsa Waldau när hon pratar om Knutby. Sekteristiskt minst sagt. Fniss, fniss.

Under de senaste dagarna har journalistkollegor försökt att släta över, tona ned och sagt att KGB närmade sig alla, eller åtminstone hälften, på den tiden. Ja, jag minns hur det var när jag var hemma hos en finländska, som jobbade på radion.

Hon var rädd för att prata med mig i telefon. För den var avlyssnad. Troligen av Säpo. För hon kunde ju vara nära KGB. Vi hade till och med åkt på en resa till Leningrad (Sankt Petersburg numera) tillsammans med finska redaktionen på radion. Så hon var förstås misstänkt.

Men detta var ingen lek på den tiden. Människor dog i massor tack vare KGB. Att leka med dem i Sverige à la Guillou borde inte ens så här långt efteråt vara lönsamt.

Och journalistkåren borde hålla sig för god att ställa upp på överslätandet. För alla mekanismer som skapar förtryck och diktaturer finns fortfarande kvar i världen. Tro inte att vi är vaccinerade här i Sverige. Att låtsas det är att visa samma arroganta övermod som Jan Guillou.